Ett jämställt Sameting?
I mars, endast två månader före valet, genomförde jag ett projektarbete, där jag intervjuade Sametingets kvinnliga partiledare om jämställdhet. Tre partier hade vid detta tillfälle kvinnliga partiledare i form av Min Geaidnus Sara Larsson, Samelandspartiets Ingrig Inga och Vuovdegas Helena Dådring. 11 av 31 ledamöter var kvinnor, vilket var en uppgång med fyra mandat från föregående period. Kvinnorna hade således knappat in på männen i antal. Men var och är Sametinget reellt jämställt? Har kvinnorna samma ställning och inflytande som sina manliga kollegor?
2004 utformade Sametinget ett jämställdhetsprogram med målet att öka den reella jämställdheten inom Sametinget. Kvinnor och män ska ha samma rättigheter och skyldigheter, och det ska finnas en frånvaro av diskriminering och härskartekniker. För att mäta utvecklingen har konkreta delmål satts upp. Vid valet 2005 skulle 30 procent av ledamöterna vara av det underrepresenterade könet och vid årets val skulle denna siffra uppgå till åtminstone 40 procent. I dag vet vi att Sametinget har uppnått en jämn fördelning av kvinnliga och manliga ledamöter, och delmålet har således nåtts med råge, men hur är det med den reella jämställdheten?
Under projektarbetets gång framkom det att de tre kvinnliga partiledarna har en gemensam bild av den politiska debatten som mansdominerad. Det framkom även att härskartekniker och ifrågasättande av kunskap förekommer, men även att det politiska arbetet präglas av respekt och god stämning. Det går därmed inte att dra några generella slutsater om härskarteknikernas utbredning, men det kan däremot konstateras att de förekommer. Det existerar således en ojämlik maktstruktur i Sametinget, och vi kan därför inte tala om någon reell jämställdhet i Sametinget i dag, men vad kommer att hända den kommande mandatperioden?
15 kvinnor kommer i augusti att påbörja sin mandatperiod som ledamöter i Sametinget. Vi är fler kvinnor än tidigare, och jag hoppas att detta leder till att arbetet mot ett reellt jämställt Sameting tar fart. Det är dags för en förändring.
2004 utformade Sametinget ett jämställdhetsprogram med målet att öka den reella jämställdheten inom Sametinget. Kvinnor och män ska ha samma rättigheter och skyldigheter, och det ska finnas en frånvaro av diskriminering och härskartekniker. För att mäta utvecklingen har konkreta delmål satts upp. Vid valet 2005 skulle 30 procent av ledamöterna vara av det underrepresenterade könet och vid årets val skulle denna siffra uppgå till åtminstone 40 procent. I dag vet vi att Sametinget har uppnått en jämn fördelning av kvinnliga och manliga ledamöter, och delmålet har således nåtts med råge, men hur är det med den reella jämställdheten?
Under projektarbetets gång framkom det att de tre kvinnliga partiledarna har en gemensam bild av den politiska debatten som mansdominerad. Det framkom även att härskartekniker och ifrågasättande av kunskap förekommer, men även att det politiska arbetet präglas av respekt och god stämning. Det går därmed inte att dra några generella slutsater om härskarteknikernas utbredning, men det kan däremot konstateras att de förekommer. Det existerar således en ojämlik maktstruktur i Sametinget, och vi kan därför inte tala om någon reell jämställdhet i Sametinget i dag, men vad kommer att hända den kommande mandatperioden?
15 kvinnor kommer i augusti att påbörja sin mandatperiod som ledamöter i Sametinget. Vi är fler kvinnor än tidigare, och jag hoppas att detta leder till att arbetet mot ett reellt jämställt Sameting tar fart. Det är dags för en förändring.
Kommentarer
Trackback
